Herre förbarma dig!
Texten jag skrev i förra församlingsbladet var mörk. Tillståndet i samhället runt omkring oss hade gjort mig lite tung till sinnes. Hoppet jag lyfte fram i det jag skrev då var vår väntan på Kristus. Att Gud hade gjort sig mänsklig, levande och mött oss i ett litet barn. Jag skrev också att vår uppgift var att sprida detta hopp, sprida ljuset i den värld, i de sammanhang vi befinner oss i.
Om det kändes tungt då med gängkriminalitet, bedrägerier mot äldre, alla ensamma människor, krig i Ukraina och Mellanöstern o s v, så känns det blytungt nu efter masskjutningen i Örebro och som Carl Bildt beskrev det, ”vi har en vilde i Vita huset”. Det enda som kommer till mig är: Herre förbarma dig!
I stunder som denna känner många av oss bara en stor tomhet. Orden räcker inte till för att beskriva meningslösheten i dådet i Örebro och den sorg som det orsakat i framför allt de anhörigas liv. Vi kan bara ropa: Herre förbarma dig!
Vi blir ju inte direkt berörda personligen av Donald Trumps och hans medhjälpares framfart, men den både skrämmer och gör oss illa berörda. Får man och kan man hantera sanningen hur vårdslöst som helst? Har man rätt att bara tänka på sitt eget bästa? Den här rösten är långt ifrån den vi känner igen som vår Herres. Återigen ropar vi: Herre förbarma dig!
I en mycket mörk och svår tid finns det bara en vi kan gå till: Herre förbarma dig!
2025-02-26 Mikael Andersson
Ett ljus i mörkret….
Jag tror att de flesta av oss är ense om att det är en mörk tid vi lever i. Listan kan göras lång på all ondska och elände som finns i vår närhet i dagens Sverige och i ännu högre grad om vi går utanför vårt lands gränser. Gängkriminalitet, bedrägerier mot äldre, många ensamma människor, krig i Ukraina och Mellanöstern o s v.
Vi har också ett allmänt hårdnande samhällsklimat. Tonen i de offentliga samtalen blir allt tuffare, ord-valen grövre. Polariseringen blir allt tydligare. Jag kan inte låta bli att tycka att politikerna har ett visst ansvar här. När mycket i politiken går ut på hårdare och längre straff, att jaga människor som inte har uppehållstillstånd, att göra det svårare för behövande att få bidrag, då drabbar det många oskyldiga och bidrar till ett allt hårdare samhällsklimat. Även om den s k angiverilagen delvis stoppades så sän-der själva ansatsen negativa signaler och ökar misstänksamheten människor emellan.
I dessa advents- och jultider behöver vi därför rikta blicken mot Betlehem. Där möter oss en Gud som är annorlunda. Han kommer inte som den grandiose härskaren med pompa och ståt, utan han kom-mer i enkelhet och ödmjukhet som ett litet barn. Låt oss denna advent och jul värmas av att Gud söker kontakt. Det är vårt hopp, vårt ljus och vår glädje att Gud har blivit människa. Låt oss också sprida detta hopp genom att möta våra medmänniskor med värme och medkänsla. Låt oss se så här på den godhet vi önskar förmedla: inte som en droppe i havet utan som ett ljus i mörkret.
2024-12-01 Mikael Andersson
Se vilket hopp!
Ovanstående rubrik har jag snott från den lilla bok som Equmeniakyrkan gav ut inför det här årets satsning på Efesierbrevet. Boken innehåller 32 reflektioner kring Efesierbrevet plus några fördjup-ningstexter. Bokens titel är ”Se vilket hopp” och är hämtad från brevets första kapitel där Paulus ber för mottagarna att de ska upptäcka vilket hopp Gud kallat oss till. Equmeniakyrkans önskan är att in-spirera till bibelläsning. Så här står det formulerat på bokens baksida: ”Förhoppningen med denna bok är att på olika sätt uppmuntra och utmana människor i alla åldrar att lära känna Jesus genom att läsa Bibeln – tillsammans, i smågrupp, hemma, i kyrkan och i bokform.”
Orsaken till att jag inte tagit upp utmaningen med att studera Efesierbrevet förrän nu är att när den satsningen startade i början av 2024 så var vi redan igång med att studera Apostlagärningarna. Jag tänker att det är väl så bra nu att dra igång vår gemensamma fokusering på Efesierbrevet. Vi kommer att studera brevet under höstens bibelsamtal. Jag kommer också att predika 3-4 gånger utifrån något tema i Efesierbrevet och kommer då att frångå kyrkoåret. Sedan ges alla möjlighet att fördjupa sig i brevet även om man inte har möjlighet att vara med på bibelsamtalen eller gudstjänster. Detta genom att köpa ovannämnda bok. Jag har köpt in ett större antal. Boken är på 100 sidor och kan köpas av un-dertecknad till det facila priset av 40kr.
Apropå hopp så är det något som behövs i dessa osäkra och oroliga tider. Och då inte bara ett ytligt, glättigt hopp, utan ett hopp som är förankrat i en nådefull och barmhärtig Gud. Önskar er alla Guds välsignelse.
2024-08-26 Mikael Andersson
Vi lever i ständig förändring
Hur lätt är det inte att fastna i gamla vanor och rutiner? Vi håller fast vid det som vi är trygga med. Men allt detta kan vara ett hinder.
Min tro är att mötet med Jesus och livsvandringen med honom innebär ett liv i förändring. Då tänker jag inte förändring för förändringens egen skull, vilket vi kan uppleva vara fallet på många arbetsplat-ser när omorganisationer kommer slag i slag, utan förändring för att något bättre ska kunna växa fram. Både att vi som individer ska växa som människor men också att vi tillsammans ska kunna möta framtiden bättre rustade och öppna för det som finns i beredskap för oss.
Foto: Jörn Andersén
”Visst gör det ont när knoppar brister”, Karin Boyes välkända ord illustrerar väl att samtidigt som för-ändring är något som tillhör livet så kan detockså vara smärtsamt. Men på samma gång som vi måste erkänna våra känslor så får vi inte styras av dem. Paulus talar i Filipperbrevet om något som vi skulle kunna kalla ”Kristuslikt sunt förnuft”. Han skriver så här i 1:9-10. ”Och min bön är att er kärlek ständigt skall växa och bli rik på insikt och urskillning, så att ni kan avgöra vad som är väsentligt och stå rena och skuldfria på Kristi dag.”. Låt oss be om denna förmåga till urskillning!
2024-03-04 Mikael Andersson
Förnyelse och förändring
Det känns fint att få börja igen efter en lång semester. Jag ser fram emot en höst med nya möten, nya möjligheter och nya utmaningar!
Även om vi ibland lite till mans kanske kan misströsta över att vi är en åldrande församling så finns det samtidigt mycket liv, god vilja och kreativitet i vår gemenskap.Att vi tillsammans lyckas genomföra en sommar på Espenäs med både ett program på lördagskvällen och en gudstjänst varje söndag, plus en samling varje onsdagseftermiddag, tycker jag är enastående.
Framför allt tror jag att det är oerhört värdefullt för många människor. Det är bra att vi som församling inte tar semester under
sommaren!
En betydelsefull och central plats i församlingens liv har gudstjänsten. Det hoppas och önskar jag att vi kan bygga vidare på. I boken Mänsklig gudstjänst skrev nuvarande ärkebiskopen Martin Modéus så här:
”Kanske bör vi tydligare skilja mellan förändring och förnyelse. Förändring handlar om att göra något annat än det jag gör nu,
förnyelse om att göra det jag gör med djupare förankring och nytt engagemang”.
Det är inte stora förändringar som är vägen framåt utan en fördjupning av det vi redan har och gör.
Avslutningsvis vill jag slå ett slag för två ny heter i vår församlings verksamhet, nämligen Lördagsscout och Tacokväll. Jag hoppas och tror att vi tillsammans kan göra något bra av dessa inslag. Se det inte bara som två nya programpunkter i vår verksamhet utan var gärna med och bidra med det du kan. Att t ex finnas med för att möta och prata med andra som kommer till dessa samlingar är oerhört värdefullt. Låt oss tillsammans göra något bra av detta!
2023-08-22 Mikael Andersson
Är det extremt att fasta?
Ovanstående fråga ställer Elisabeth Sandlund i en krönika i tidningen Dagen häromveckan. Hon berättar att hon som nykristen fått ett informationsblad om fasta och tänkte anta den utmaningen. När hon nämnde det för en troende journalistkollega på Svenska dagbladet möttes hon av reaktionen:
”Nej, nu går du alldeles för långt. Att fasta är extremt.”. Elisabeth blev dock inte avskräckt och är glad över att hon tog till sig de råd som hon fick via informationsbladet. Bl a att fasta inte måste handla om kroppslig späkning utan att det finns många olika sätt att fasta på.
Peter Halldorf skriver så här i sin lilla skrift ”En liten vägledning till Fastan”: ”Att fasta är en mänsklig nödvändighet. I den kristna historien, liksom i den judiska, har fastan alltid haft en naturlig plats.”. Jesus tar det också för givet att vi som hans lärjungar ska fasta när han i Bergspredikan säger att: ”När ni fastar” inte ”Om ni fastar”. Fastan är förstås frivillig, inte en plikt eller ett krav. Men den är samtidigt viktig och nödvändig. Den hjälper oss att lyssna in Guds röst och att mogna som människor.
När du läser detta är vi nästan två veckor in i den 40 dagar långa påskfastan. Men det finns alla möjligheter att fortfarande ta tid för fasta även om duinte var med från början. Och naturligtvis kan du
fasta andra tider på året! Fasta handlar i första hand om att avstå från något och sedan använda den tid som frigörs på ett konstruktivt sätt. Låt oss dela våra erfarenheter av att fasta för att vi bättre ska kunna göra bruk av den gåva fasta är till oss!
Mikael Andersson